Jag antar att livet ska gå upp och ner men ibland så funderar jag på om det här är rätt. Självklart så vet jag att det här inte är riktigt som det ska eftersom jag får hjälp av medicin och samtal. Mina känslor är som en storm, dom svingar fram och tillbaka hela tiden. Jag vet vad jag vill men ändå inte. Jag vet att jag vill leva men ändå inte. Jag vet att jag inte är ensam men ändå inte. Jag vet att det finns dom som bryr sig men ändå inte. Jag vet vem jag är men ändå inte.
Ångesten har varit väldigt tight dom senaste dagarba och jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag känner ett behov av döden samtidigt som jag känner ett behov av liv.
Jag känner mig så meningslös och värdelös och äcklig och smutsig och vill bara försvinna den mesta tiden.
Jag är otillräcklig. Jag vet att alla vill att jag ska vara någon jag inte är och det tär på mig.