sorger vi aldrig kan komma bort från
Om ungefär 11 timmar sätter jag mig på bussen till huvudstaden.
Det känns bra men även som att jag rymmer ifrån verkligheten.
Jag vet inte om Stockholm kan rädda mig den här gången men jag vet att i Isas och Lillis närvaro blir jag en bättre människa, så vi får hoppas på det bästa.