Jag trodde att allting skulle bli bra. Jag trodde verkligen det. Jag trodde att vi skulle bli bra nu när vi äntligen träffades igen. Men jag hade så jävla fel. Jag vet inte om det någonsin kommer att bli bra igen. Vi båda drar fast åt olika håll, eller åt samma men på fel sätt. Jag vet inte ä. Allt jag vet är att allt är så jävla fel just nu. Allt jag gör blir så jävla fel. Hur mycket jag än försöker. Jag vet att jag blivit såhär igen för att tankarna har kommit tillbaka. Tankarna om att min existens ska försvinna, inte borde, utan SKA. Jag blir rädd igen. Tankarna om självskada, impulserna, känslan av att min hud öppnar sig och fylls av blod är inte långt bort att få upplevas igen. Jag hatar mig själv igen. Jag funderar på att dö igen. Jag vet att jag inte borde tänka såhär men jah gör det ändå. Jag kommer försvinna. Jag har sagt det så många gånger förr, jag lär säga det många gånger till, men jag vet att det kommer hända. Det är jag som bestämmer, det är de verkligen