Jag har inte haft ångest offentligt på väldigt länge, men känner hur det sakta men säkert börjar att bubbla upp en attack inom mig. Jag känner mig så ensam och värdelös. Jag saknar dig, jag älskar men samtidigt så hatar jag dig. För du ger mig ångest. Du ger all min ångest liv igen. Jag klarar inte av det här. Jag hatar allt, framförallt dig.